Känner att det är på tiden att uppdatera vad som händer här nere, gjort rätt mycket på senaste som jag inte hunnit/orkat skriva om så här får ni ett långt inlägg om förra helgen då jag var i Sapa uppe i bergen.

Fredagskväll installerade vi oss på nattåget som skulle ta oss till Sapa för att vandra i bergen. Efter ca. 9 timmars tågfärd och dålig sömn så var vi äntligen framme i Lao Cai på lördagsmorgonen. Därefter återstod det 1 timmes guppig bussresa som tog oss till själva byn Sapa. Väl framme i Sapa var det bara till att äta frukost och byta om till mindre varmare kläder då det var blå himmel och solen sken med 25 plusgrader.

Vid niosnåret hämtade en lokalguide upp oss för att börja vår otroliga vandring i bergen och utmed risfält. Det var inte bara den engelsktalande lokalguiden som gick med oss utan det var även lokalbefolkning som gick med oss, de flesta var barn runt 13-14 års åldern och riktigt facinerande hur pass bra engelska de kunde och enligt de så har de bara lärt sig av turister som har kommit igenom åren.

Jag blev helt till mig av den fantastiska vy som denna miljö bjöd på, vi vandrade på bland branta backar, små snirkliga stigar, grusiga vägar och över risfälten det var helt makalöst vackert! Vi vandrade på fram till 12 snåret då det var dags för lunch i en liten by i bergen. Vi blev riktigt förvånande för de barn och vuxna och även andra ur lokalbefolkningen började hoppa på oss med massa smycken, väskor, plånböcker osv. och började sälja det var vi inte alls beredda på. Då var det bara till och ta fram plånboken och börja pruta för vissa la till en rejäl slant på priset. Jag köpte på mig ett antal armband under hela helgen men Christina min spanska vän köpte på sig ett och annat hon bara för att hon inte kunde säga nej.

I vårat wekeendpaket som vi hade valt för denna helg så ingick en natt på såkallat "homestay" som menar att man bor hemma hos en familj i någon liten by ute på vishan. Det var en också en upplevelse för sig, vi bjöds på god vietnamesikt hemmalagad mat och sov på madrasser rakt på golvet. Till middagen fick vi gäster en flaska rice wine som man snapsar till middagen, som namnet säger så kommer rice wine från risväxter och smakar som Brännvinspecial. Så inget vidare för mig, men testa måste man iaf göra tyckte jag.

Söndagen började med pannkaksfrukost och sedan var det en halvdags vandring till som väntades. Vi vandrade på ett tag bland risfält och igenom en bambuskog för att komma fram till ett av de "stora" vattenfallen. Vi blev lite besvikna då vi kom fram för det kändes inte alls som ett vattenfall utan mer vatten som rinner längs med berget. Kan bero på att det är väldigt torrt i år uppe i Sapa. Efter lunch åkte vi buss tillbaka till byn Sapa och gick in och spanade in deras marknad där det blev ännu mera prutande, men det gick riktigt bra för mig. Tex. så hittade jag en sjal som de ville ha 150 000 dong för och jag fick ner det till 50 000 dong, bra jobbat! (Ja, här nere är man miljonär! Men 50 000 dong är ca. 20kr, snål blir man här också, haha)

Vid nio snåret på kvällen lämnade tåget stationen i Lao Cai och jag pustade ut över att äntligen få vila min utmattade kropp. Men vi hann inte mer än ca. 20 min då tåget helt plöstligt stannade, vi stod stilla i 2 timmar då vi fick reda på att det var fel på järnvägspåret. Så tillslut började tåget rulla, äntligen tänkte jag, men då insåg jag att vi rullade åt fel håll vi åkte tillbaka till stationen i Lao Cai. De sa att de skulle laga järnvägspåret och att det skulle ta en timme, men inte en själ trodde på det. Jag somnade vaknade upp strax efter två och då stod vi kvar i Lao Cai, men strax innan tre ca. 6 timmar senare än utsatt avgångstid rullade vi iväg igen hem mot Hanoi.

Hoppas ni orkade ta igenom all text och det var en intressant läsning :)